Medan jag sov var det någon som skakade min axel ganska kraftigt. Jag tittade upp och såg en dam med trevligt utseende luta sig över mig. Hon sa: `Känner du inte igen mig? Det är syster Chase. Tåget är i White River. Det stannar bara en liten (662) stund. Jag bor alldeles i närheten och har kommit hit varje dag denna vecka och gått igenom vagnarna för att träffa dig.´ Jag kom då ihåg att jag åt middag i hennes hus i Newport. Hon var så glad över att se oss. Hon och hennes mor håller sabbaten ensamma. Hennes man är konduktör på tågen. Hon talade fort. Hon sa att hon satte stort värde på Review eftersom hon inte kunde gå på några möten. Hon ville ha böcker som hon kunde dela ut till sina grannar, men måste själv tjäna alla de pengar hon skulle använda till böcker eller tidningen. Vi hade ett givande samtal, även om det var kort, för tåget startade och vi blev tvungna att skiljas.