På väg från Enosburgh, stannade vi över natten hos broder William Whites familj. Broder C. A. White, hans son, visade oss sin patenterade tvättmaskin som även vred vattnet ur tvätten, och bad om råd. Eftersom jag hade skrivit och avrått vårt folk från att engagera sig i patenträttigheter, ville han veta exakt hur jag såg på hans patent. Jag berättade gärna för honom vad jag inte menade med vad jag hade skrivit, och även vad jag menade. Jag menade inte att det var fel att ha någonting alls med patenträttigheter att göra, för det är nästan omöjligt, eftersom väldigt många saker som vi dagligen har att göra med är patenterade. Jag ville inte heller ge idén att det vore fel att ta patent på, tillverka och sälja något som är värt att ta patent på. Det jag ville att man skulle förstå var att det är fel om vårt folk låter sig utnyttjas, bedras och luras av dessa män som reser runt i landet och säljer rättigheter till den ena eller andra maskinen eller produkten. Många av dem är värdelösa eftersom de inte innebär någon verklig förbättring. Och de som ägnar sig åt att sälja dem är, med få undantag, en grupp bedragare.