Broder Gowell körde oss i sin vagn till tåget. Vi hann precis stiga på tåget innan det startade. Vi åkte i fyra timmar och träffade broder A. W. Smith vid järnvägsstationen i Manchester, där han väntade på att ta oss till sitt hem i den staden. Här räknade (655) vi med att få vila en natt. Men se, ganska många väntade på att få ta emot oss. De hade rest femton kilometer från Amherst för att tillbringa kvällen med oss. Vi hade ett mycket trevligt samtal och vi hoppas att det var givande för alla. Vi drog oss tillbaka vid tio-tiden. Tidigt nästa morgon lämnade vi broder Smiths bekväma och gästfria hem för att fortsätta vår resa till Washington. Det var en långsam och långtråkig väg. Vi lämnade tåget i Hillsborough och fann ett hästspann som väntade på att ta oss nitton kilometer till Washington. Broder Colby hade en släde och filtar, och vi reste riktigt bekvämt tills vi var några få kilometer från vårt mål. Där fanns det inte tillräckligt mycket snö för att kunna ta sig fram bra med släde. Det blåste upp och under de sista tre kilometrarna blåste den fallande blötsnön i våra ansikten och ögon, vilket gjorde ont och kylde ned oss så att vi nästan förfrös oss. Till sist fann vi skydd i broder C. K. Farnsworths härliga hem. De gjorde vad de kunde för att vi skulle ha det bekvämt, och allt ordnades så att vi kunde vila så mycket som möjligt. Men det blev inte så mycket, det jag kan jag försäkra dig.