Nästa morgon deltog vi på nytt i mötena i möteslokalen. Din far talade på morgonen. Men strax innan han talade, fick fienden en stackars, svag broder att uppleva att han hade något mycket viktigt att säga församlingen. Han gick fram och tillbaka i gången mellan bänkarna, pratade, stönade och grät. Han hade något förskräckligt som han ville få fram, men ingen verkade förstå vad. Vi försökte få dem som bekände sig till sanningen att inse sitt tillstånd av fruktansvärt mörker och avfall från Gud, och att ödmjukt bekänna det och på så sätt vända tillbaka till Herren med uppriktig ånger, så att han skulle kunna vända tillbaka till dem och bota deras avfall. Satan försökte att hindra arbetet genom att fösa fram denna stackars, förvirrade själ för att väcka avsky hos dem som ville agera förståndigt. Jag reste mig och gav ett tydligt vittnesbörd till denna man. Han hade inte ätit något på två dagar och Satan hade bedragit honom så att han tappade fattningen.