Ungefär tre veckor senare svimmade jag och föll i golvet och förblev nästan medvetslös under cirka 36 timmar. Man befarade att jag inte skulle överleva, men som svar på bön kvicknade jag till igen. En vecka senare fick jag ett slaganfall som påverkade min vänstra sida. Jag kände mig så underligt kall och avdomnad i huvudet och hade svår smärta i tinningarna. Min tunga kändes tjock och bedövad. Jag kunde inte tala tydligt. Min vänstra arm och vänster sida fungerade inte. Jag trodde att jag höll på att dö och min högsta önskan var att jag i mitt lidande skulle få bevis för att Herren älskade mig. I månader hade jag plågats av ständiga smärtor i hjärtat och jag kände mig deprimerad hela tiden. Jag hade försökt att tjäna Gud av princip och inte utifrån känslor, men nu törstade jag efter Guds frälsning. Jag längtade efter att känna hans välsignelse trots mitt fysiska lidande.