Min mans hälsotillstånd blev mycket dåligt igen. Han besvärades av hosta och smärtor i lungorna, och han var överansträngd. Oron, ansvaret som han bar i Rochester, arbetet på kontoret, sjukdom och död i familjen, bristen på medkänsla från dem som borde ha delat hans bördor, tillsammans med hans resor och predikande, blev för mycket för honom. Det verkade som om han snabbt höll på att dö av sin lungsjukdom. Det var en dyster och mörk tid. Några få ljusstrålar skingrade de tunga molnen ibland och gav oss lite hopp. Annars skulle vi ha sjunkit ner i hopplöshet. Tidvis verkade det som om Gud hade övergett oss.