Sid. 355, “Upproret” - Vid den tid då detta vittnesbörd skrevs, i början av år 1863, mötte sjundedagsadventisterna ett allvarligt problem. Nationen befann sig i krig. Trots att de i själ och hjärta var emot krig, var församlingsmedlemmarnas sympatier, nästan utan undantag, helt och hållet på regeringens sida i dess motstånd mot slaveriet. När konflikten utvecklades blev fler och fler män inkallade till armén. Vid varje inkallning var alla distrikt skyldiga att ställa upp med ett visst antal rekryter och när värvningen av frivilliga inte nådde upp till det antalet, lottade man fram män in för att fylla bristen. Under en tid var det möjligt att genom att betala pengar köpa en ersättare och på så sätt frigöra någon som hade lottats fram. Eftersom det inte fanns något sätt att skriva in sjundedagsadventister till vapenfri tjänst och inte heller någon tillåtelse att hålla sabbaten, köpte sig sabbatsfirarna oftast fria på detta sätt när de blev inkallade. Om individen inte kunde skaffa fram pengarna själv, fick han hjälp från en fond som bildats för detta ändamål.