I juli 1864 ändrades den nationella värnpliktslagen så att den avskaffade paragrafen om dispens för 300 dollar. Åtgärder vidtogs omedelbart för att säkerställa de privilegier för unga män som var sjundedagsadventister, som beviljades medlemmar av religiösa samfund som av samvetsskäl motsatte sig att bära vapen - att de skulle tilldelas vapenfri tjänst på sjukhus eller att ta hand om frigivna män. Innan det blev en allvarlig kris hade man framgång med dessa ansträngningar. I några fall inkallades unga män som var sjundedagsadventister till armén och tilldelades sjukhusarbete eller vapenfri tjänst. Oavsett vad deras uppdrag var, försökte de låta sitt ljus lysa. Regelbundet under åtskilliga månader fanns i Review and Heralds kolumner en lista över kvitton för en fond för broschyrer till soldater, för att skaffa fram litteratur att distribuera bland mannarna. Sjundedagsadventisters erfarenheter i samband med inbördeskriget fick dem att vidta åtgärder som försäkrade dem om erkänd status som vapenfria, vilket samtidigt gjorde det möjligt för dem att följa bibelns åläggande beträffande relationen till ”de överheter som finns”, vilka ”är förordnade av Gud”.