Sid 190, Systematisk välgörenhet (Kap 33) - Under budskapets tidiga dagar gav sig män, drivna av sin övertygelse, ut för att predika de nyfunna sanningarna. De var beroende av eget arbete eller av frivilliga gåvor från de troende, för sin försörjning. Ett så osäkert upplägg var mer eller mindre sporadiskt och varierande. I början av år 1859 kände man behov av en säkrare plan och man undersökte saken ingående. Resultatet av denna undersökning blev den plan som fick namnet ”Systematisk välgörenhet”. I överensstämmelse med 1 Korinterbrevet 16:2 rekommenderades att man regelbundet gav på veckans första dag och att det ekonomiska ansvaret fördelades efter förmåga enligt 2 Korinterbrevet 8:12-14. Planen uppmanade bröder att lägga undan mellan fem och tjugofem cent varje vecka, och systrarna mellan två och tio cent. De som hade egendom skulle varje vecka ge mellan en och fem cent per hundra dollar som deras tillgångar var värda.