Vittnesbörd för Församlingen Band 1 kapitel 13. 102.     Från sida 102 i den engelska utgåva.tillbaka

Vi flyttar tillbaka till Michigan

Jag brukade ha planerat något som var bättre för mina barn, men så kom hinder i vägen som sopade undan dessa planer. Jag var mycket känslig för fel hos mina barn och varje felsteg gav mig sådan hjärtesorg att det påverkade min hälsa. Jag har önskat ibland att en del mödrar kunde ha fått vara i samma omständigheter under en kort tid, som jag har varit i åratal. Då skulle de värdesätta de välsignelser de har och lättare kunna sympatisera med mig i mina umbäranden. Vi bad och arbetade för våra barn och satte gränser för dem. Vi försummade inte riset, men innan vi agade dem ansträngde vi oss för att de skulle inse sina fel och sedan bad vi med dem. Vi försökte få våra barn att förstå att vi skulle dra på oss Guds missnöje om vi ursäktade dem i deras synd. Och våra ansträngningar välsignades och blev till deras bästa. Deras största nöje var att göra oss glada. De var inte felfria, men vi var övertygade om att de ändå skulle vara lamm i Kristi fålla.

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.