På sabbatsmorgonen gick vi tillsammans till träddungen som vi brukade, och min man bad mycket innerligt tre gånger. Det verkade som om han inte ville sluta att be Gud om särskild ledning och välsignelse. Hans böner blev hörda och vi fick frid och ljus. Han prisade Gud och sa: ”Nu lämnar jag allt till Jesus. Jag känner en ljuvlig, himmelsk frid, en försäkran om att Herren kommer att visa oss vår plikt, för vi vill göra hans vilja.” Han följde med mig till The Tabernacle och inledde gudstjänsten med sång och bön. Det var den sista gången som han någonsin skulle stå vid min sida i talarstolen.