Trots att jag inte hade kommit upp ur sjuksängen efter min mans död, blev jag buren till The Tabernacle följande sabbat för att vara med på hans begravning. I slutet av predikan kände jag att jag borde vittna om värdet av det kristna hoppet när vi drabbas av sorg och smärtsam förlust. När jag reste mig upp fick jag styrka och jag talade i ungefär tio minuter. Jag upphöjde Guds nåd och kärlek inför den fullsatta salen. När gudstjänsten var slut följde jag min man till Oak Hill Cemetery, där han lades till vila till uppståndelsens morgon.