(108) Det har känts svårt för mig att mina motiv skulle misstolkas och att mina största ansträngningar att hjälpa, uppmuntra och styrka mina bröder skulle vändas emot mig gång på gång. Men jag borde ha kommit ihåg Jesus och de besvikelser han drabbades av. Hans sörjde över att de som han kom för att välsigna inte satte värde på honom. Jag borde ha tänkt på Guds nåd och hans barmhärtighet. jag borde ha lovprisat honom mer och klagat mindre över mina bröders otacksamhet. Om jag alltid hade lämnat alla mina bekymmer till Herren och tänkt mindre på vad andra sa och gjorde mot mig, så skulle jag ha haft mer frid och glädje. Nu vill jag i första hand försöka försäkra mig om att jag inte gör fel i ord eller handling, och sedan försöka hjälpa mina bröder att göra stigen rak för sina fötter. Jag tänker inte stanna upp för att sörja över något fel som har begåtts mot mig. Jag har haft högre förväntningar på människor än jag borde. Jag älskar Gud och hans verk och jag älskar mina bröder också.”