Inte tänkte väl jag, när vi reste vidare, att detta var den sista resa som vi någonsin skulle göra tillsammans. Vädret skiftade plötsligt från tryckande hetta till isande kyla. Min man blev förkyld, men han trodde att hans hälsa var tillräckligt god för att han inte skulle ta någon permanent skada av det. Han arbetade under mötena i Charlotte och presenterade sanningen med stor tydlighet och kraft. Han talade om den glädje han kände över att tala till ett folk som visade så stort intresse för de ämnen som han själv satte störst värde på. ”Herren har verkligen upplivat min själ” sa han ”medan jag har delat livets bröd med andra. I hela Michigan ropar vårt folk ivrigt på hjälp, och jag längtar efter att trösta, uppmuntra och styrka dem med de dyrbara sanningar som gäller vår tid.”