När jag var I Battle Creek i Michigan, 5 maj 1855, såg jag att det rådde stor brist på tro hos Guds tjänare, liksom i församlingen. De blev alltför lätt missmodiga, alltför beredda att tvivla på Gud, för snabba att tro att de hade det svårt och att Gud hade övergett dem. Jag såg att det var grymt. Gud älskade dem så mycket att han gav sin högt älskade Son att dö för dem, och hela himlen intresserade sig för deras frälsning. Ändå, efter allt som gjorts för dem, hade de svårt att tro och lita på en så vänlig och god Fader. Han har sagt att han är mer villig att ge den helige Ande till dem som ber honom, än jordiska föräldrar är villiga att ge goda gåvor till sina barn. Jag såg att Guds tjänare och församlingen alltför lätt blev missmodiga. När de bad sin Fader i himlen om saker som de trodde att de behövde, och dessa inte omedelbart kom, vacklade deras tro, deras mod sjönk och en klagande attityd behärskade dem. Jag såg att detta misshagade Gud.