Strax efteråt var mötet slut och vi påbörjade hemresan. Mina tankar var fulla av predikningarna, förmaningarna och bönerna som vi hade hört. Allting i naturen tycktes förändrat. Under mötet hade det varit mulet och regnat mest hela tiden, och mina känslor hade överensstämt med vädret. Nu sken solen starkt och klart, och översvämmade jorden med ljus och värme. Träden och gräset hade en friskare grönska och himlen hade en djupare blå färg. Jorden tycktes le i Guds frid. På samma sätt hade strålarna från Rättfärdighetens Sol trängt igenom molnen och mörkret i mitt sinne, och trängt undan tungsinnet.