Till slut fastställdes den dag då vi skulle få ta del i denna högtidliga ceremoni. Det var en blåsig dag då vi, tolv stycken, steg ned i havet för att bli döpta. Vågorna gick höga och slog mot stranden, men när jag tog upp detta tunga kors kände jag en frid som var som en mäktig flod. När jag steg upp ur vattnet hade jag nästan ingen styrka kvar, för Herrens kraft vilade över mig. Jag kände att jag hädanefter inte tillhörde denna värld, utan att jag hade uppstått ur vattengraven till ett nytt liv.