Detta gjorde mig inte så lite förvirrad och prövad när jag kom ihåg apostelns ord: ”Likaså ska också kvinnorna pryda sig i anständig dräkt med blygsamhet och återhållsamhet, inte med håruppsättningar eller guld eller pärlor eller dyrbara kläder, utan med goda gärningar.” (såsom det passar kvinnor som bekänner sig vara gudfruktiga.) Undervisningen i denna (21) bibeltext verkade ignoreras offentligt av dem som jag betraktade som hängivna kristna och som hade mycket längre erfarenhet än jag. Om det verkligen var så syndigt som jag trodde, att ta efter värdsliga människors extravaganta klädsel, så borde väl dessa kristna förstå det och rätta sig efter den bibliska standarden. Oavsett det beslutade jag mig för att följa min egen övertygelse när det gällde vad som var min plikt. Jag kunde inte annat än känna att det var emot evangeliets anda att ägna tid och pengar som vi fått av Gud, åt att pryda oss själva – och att ödmjukhet och självförnekelse vore mer passande för dem vars synder hade kostat Gud Son hans oändliga offer.