Jag har sett en ängel stå med en våg i sina händer och väga Guds folks tankar och intressen, särskilt de ungas. I ena vågskålen låg de tankar och intressen som var vända mot himlen. I den andra låg de tankar och intressen som var vända mot jorden. Och i den vågskålen hade all läsning av romaner, tankar på klädsel och att visa upp sig, fåfänga, stolthet m.m. kastats. Oh, vilket allvarligt ögonblick när Guds änglar står med en våg och väger hans bekännande barns tankar – de som påstår sig vara döda för världen och leva för Gud. Den vågskål som fyllts med tankar på jorden, fåfänga och stolthet, sjönk snabbt ned, trots att vikt efter vikt lyftes från vågen. Vågskålen med tankar och intressen som var vända mot himlen steg snabbt upp när den andra sjönk ner, och så lätt den var! Jag kan beskriva detta så som jag såg det, men jag kan aldrig återge det allvarliga och levande intryck som gjordes på mitt sinne när jag såg ängeln med vågen som vägde Guds folks tankar och intressen. Ängeln sa: ”Kan sådana komma in i himlen? Nej, nej, aldrig. Berätta för dem att det hopp de nu hyser är fåfängt, och om de inte snabbt ångrar sig och tar emot frälsning, måste de gå under.”