Jag såg att somliga av Guds tjänare, även pastorer, så lätt blir missmodiga. Jaget blir så lätt sårat att de inbillar sig att de blivit förolämpade och sårade när de inte har blivit det. De tror att de har det svårt. Sådana människor inser inte hur de skulle må om Guds uppehållande hand drogs tillbaka, och de fick uppleva själsliga kval. Då skulle de upptäcka att deras lott blivit tio gånger svårare än den var förut, när de var engagerade i Guds verk, när de utsattes för prövningar och umbäranden men ändå hade Herrens godkännande. Somliga som arbetar i Guds verk förstår inte när de har det lätt. De har haft så få umbäranden och vet så lite om att lida brist, slitsamt arbete eller själsnöd, att när de har det lätt, när de är gynnade av Gud och nästan helt befriade från själsliga kval, då vet de inte om det och tror att deras motgångar är stora. Jag såg att om inte sådana människor får en självuppoffrande anda och blir redo att arbeta med glatt humör utan att skona sig själva, då kommer Gud att låta dem gå. Han kommer inte att erkänna dem som sina självuppoffrande tjänare utan kommer att resa upp dem som vill arbeta, inte slött utan enträget, och som vet när de har det lätt. Guds tjänare måste känna bördan för själar och gråta mellan förhuset och altaret, medan de ropar "HERRE, skona ditt folk.”