Jag såg att dessa personer bedrar sig själva. De är inte delaktiga i verket. De har tag om sanningen, men sanningen har inte tag om dem. När sanningen, den allvarliga viktiga sanningen, får grepp om dem kommer jaget att dö. Då kommer man inte att säga, ”Jag tänker resa dit, jag tänker inte stanna här”, utan den uppriktiga frågan blir, ”Var vill Gud att jag ska vara? Var kan jag bäst förhärliga honom, och var kan våra förenade krafter göra mest nytta?” Deras vilja borde uppslukas av Guds vilja. Det egensinne och den brist på helgelse som vissa pastorsfruar visar kommer att stå i vägen för syndare. Själars blod kommer att finnas på deras kläder. Några av pastorerna har burit ett starkt vittnesbörd när det gäller församlingens uppgift och dess brister, men det har inte haft avsedda verkan eftersom deras egna livskamrater behövde alla de raka vittnesbörd som gavs, och tillrättavisningen slog tillbaka med stor kraft på dem själva. De låter sina livskamrater påverka dem, dra ner dem och väcka fördomar hos dem, och deras användbarhet och inflytande går förlorade. De känner sig förtvivlade och modlösa och inser inte den verkliga orsaken till problemet. Den finns hemma.