Jag såg att pastorernas hustrur borde hjälpa sina män i deras arbete och vara noga och försiktiga med vilket inflytande de har, för de blir iakttagna, och det förväntas mer av dem än av andra. Deras klädsel borde vara ett föredöme. Deras liv och samtal borde vara föredömliga, en doft till liv snarare än till död. Jag såg att de borde inta en enkel och ödmjuk, men ändå upphöjd ställning, och inte prata om saker som inte riktar tankarna mot himlen. Den stora frågan borde vara: ”Hur kan jag rädda min egen själ och vara till hjälp för att rädda andra?” Jag såg att Gud inte godtar något halvhjärtat arbete när det gäller detta. Han vill ha hela hjärtat och allt intresse, eller inget alls. Deras inflytande talar tydligt och tveklöst för sanningen eller emot den. De samlar tillsammans med Jesus, eller förskingrar. En ohelgad hustru är den största förbannelse en pastor kan ha. De Guds tjänare som har varit, och fortfarande är så olyckligt lottade att de har detta nedbrytande inflytande hemma, borde fördubbla sina böner och sin vaksamhet. De borde inta en fast, beslutsam ståndpunkt och inte låta detta mörker tynga dem. De borde hålla sig närmare Gud, vara fasta och beslutsamma, styra väl i sitt eget hus och leva så att de kan få Guds erkännande och änglars beskydd. Men om de ger efter för sina ohelgade livskamraters vilja kommer Guds missnöje över hemmet. Guds förbundsark kan inte bli kvar i hemmet, eftersom de tolererar och uppmuntrar dess medlemmar i deras fel.