Jag såg att det har varit ett misstag att bearbeta samma gamla område år efter år, med nästan exakt samma förmågor. Om möjligt borde man engagera de bästa förmågorna. Det skulle vara bättre, och åstadkomma mer gott, om det var färre tältmöten och större arbetsstyrka, eller en grupp av personer med olika gåvor för arbetet. Sedan borde man stanna längre på en plats där ett intresse hade väckts. Man har haft för bråttom att ta ned tältet. Somliga börjar få ett gott intryck, och det behövs ihärdiga ansträngningar tills de bestämt sig och engagerar sig själva för sanningen. På många platser där tältet har varit rest, stannar pastorerna tills fördomarna börjar försvinna och somliga skulle lyssna utan förutfattade meningar. Men just då tas tältet ner och skickas vidare till en annan plats. Man har gjort sin runda, tid och medel har förbrukats och Guds tjänare kan se mycket litet uträttat under tältsäsongen. Det är bara ett fåtal som har fåtts att erkänna sanningen och Guds tjänare som bara sett mycket litet som uppmuntrar och stöder dem och lockar fram deras inre gåvor, förlorar i stället för att öka sin styrka, andlighet och kraft.