Min vägvisare öppnade nu dörren och vi gick båda ut. Han bad mig att ta upp alla sakerna som jag hade lämnat utanför. När jag hade gjort det räckte han mig en grön snodd som var hårt ihoprullad. Han uppmanade mig att förvara den närmast mitt hjärta och när jag önskade se Jesus skulle jag ta den från mitt bröst och sträcka ut den så långt det gick. Han varnade mig för att låta den ligga hoprullad länge, för då skulle det kunna bli knutar på den och den kunde bli svår att sträcka ut. Jag placerade den nära mitt hjärta och gick glad nedför den smala trappan, medan jag lovprisade Herren och berättade för alla jag mötte var de kunde finna Jesus. Denna dröm gav mig hopp. För mig representerade den gröna snodden tro, och skönheten och enkelheten i att lita på Gud började gå upp för mig.