Jag såg att ett tjockt töcken omgav dem, men att några få ljusstrålar från Jesus trängde sig igenom detta töcken. Jag tittade, för att se dem som fick detta ljus, och såg enskilda personer som allvarligt bad om seger. De strävade efter att tjäna Gud. Deras uthålliga tro återgäldades. Himlens ljus spreds över dem, men det mörka töcknet över församlingen i allmänhet var tjockt. De var enfaldiga och tröga. Min själsliga vånda var stor. Jag frågade ängeln om detta mörker var nödvändigt. Han sa: ”Se!” Jag såg då att församlingen började vakna och innerligt be till Gud, och strålar av ljus började tränga igenom detta mörker, och töcknet försvann. Himlens rena ljus lyste över dem och med helig tillförsikt riktades deras uppmärksamhet uppåt. Ängeln sa: ”Detta är deras förmån och plikt.”