Den största synd som nu finns i församlingen är girighet. Gud ser ogillande på sitt bekännande folk på grund av deras själviskhet. Hans tjänare har offrat sin tid och kraft på att föra livets ord till dem, men många har genom sina handlingar visat att de sätter litet värde på det. Om de kan hjälpa Guds tjänare utan någon större ansträngning, så gör de det ibland. Men ofta låter de honom gå förbi och gör mycket litet för honom. Om de anlitar en dagsverkare, måste han betalas med full lön. Men så är det inte med Guds självuppoffrande tjänare. Han arbetar för dem i ord och lära. Han bär verkets tunga börda i sin själ. Han visar tålmodigt utifrån Guds ord, de farliga villfarelser som är skadliga för själen. Han understryker nödvändigheten att rycka upp ogräset som kväver den goda säd som har såtts. Han tar fram nya och gamla saker från Guds ords skattkammare för att ge näring åt Guds hjord. Alla erkänner att de fått nytta av det, men det giftiga ogräset, girigheten, är så djupt rotat att (195) de låter Guds tjänare lämna dem utan att tjäna honom med sina världsliga tillgångar. De har värdesatt hans påfrestande arbete lika högt som deras gärningar visar. Det sannfärdiga Vittnet säger: ”Jag vet om dina gärningar”.