Jag såg att många har gått förlorade genom att deras bröder på ett oförståndigt sätt sympatiserade med dem, när deras enda hopp var att se och inse hela vidden av sina fel. Men när de ivrigt tar emot sympati från okloka bröder får de för sig att de har blivit illa behandlade, och om de försöker backa från sina misstag gör de det halvhjärtat. De ser på saken som det passar deras naturliga känslor, lägger skulden på den som tillrättavisat och slätar på så sätt över saken. Man går inte till botten med problemet och det avhjälps inte. De återfaller i samma fel, eftersom de inte lämnades att inse omfattningen av sina fel och att ödmjuka sig själva inför Gud och låta honom bygga upp dem. Falska sympatisörer har arbetat tvärs emot vad Kristus och de tjänande änglarna ville.