Barn som växer upp på det sättet utan uppfostran, måste lära allt när de bekänner sig vara Jesu efterföljare. Hela deras religiösa erfarenhet påverkas av deras uppväxt som barn. Samma egensinne visar sig ofta. De visar samma brist på självförnekelse, samma otålighet vid tillrättavisning, samma egenkärlek och ovilja att söka råd hos andra eller att låta sig påverkas av andras åsikter, samma slöhet och ovilja att bära bördor och att ta på sig ansvar. Allt detta visar sig i deras förhållande till församlingen. Det är möjligt för sådana personer att segra, men vilken hård strid och vilken svår kamp det blir! Så svårt det blir att gå igenom den grundliga uppfostran (220) som är nödvändig för dem för att de ska nå den kristna karaktärens upphöjdhet! Även om de till sist segrar kommer de att tillåtas att se, innan de förvandlas, hur nära den eviga undergångens avgrund de var, på grund av bristen på rätt fostran i ungdomen och att de misslyckades med att lära sig lyda när de var barn.