Vi hade planerat in bönemöten på kvällarna på olika ställen i staden för att tillmötesgå alla som önskade (45) vara med. Den familj som mest öppet hade varit emot mig kom till ett av dessa möten. Vid detta tillfälle, medan de församlade höll på att be, kom Herrens Ande över de församlade och en av medlemmarna i denna familj föll raklång på golvet som om han vore död. Hans släktingar stod runt honom och grät. De gnuggade hans händer och gned in honom med stärkande mediciner. Till slut fick han tillräcklig styrka för att prisa Gud och han lugnade dem genom att ropa i hänförelse över det tydliga bevis han hade fått på att Herrens kraft var över honom. Den unge mannen klarade inte att åka hem den kvällen.