Jag kände mig mycket förvirrad på grund av detta motstånd, och när tiden för vårt vanliga möte närmade sig var jag osäker på om det var bäst för mig att delta eller inte. Under några dagar dessförinnan hade jag känt mig mycket oroad över de känslor som man visade mot mig. Till sist bestämde jag mig för att stanna hemma, och på så vis slippa undan kritiken från mina bröder. När jag försökte be upprepade jag dessa ord om och om igen: ”Herre vad vill du att jag ska göra?” Det svar som kom till mitt hjärta tycktes säga till mig att jag skulle lita på min himmelske Fader och vänta tålmodigt på att få veta vad som var hans vilja. Jag överlämnade mig åt Herren med ett litet barns enkla tillit, medan jag kom ihåg att han hade lovat att de som följer honom inte ska vandra i mörkret.