Pliktkänsla drev mig att gå till mötet, och jag gick dit i full förvissning om att allt skulle gå bra. Medan vi böjde knä inför Herren bad jag innerligt och mitt hjärta fylldes av en frid som bara Kristus kan ge. Min själ gladde sig över Frälsarens kärlek och min fysiska styrka försvann. Med barnslig tro kunde jag bara säga: ”Himlen är mitt hem och Kristus är min återlösare.”