Den 20 september 1860 föddes mitt fjärde barn, John Herbert. När han var tre veckor gammal kände min man att det var hans plikt att ge sig ut på en resa. Det beslutades vid konferensen att broder Loughborough skulle resa västerut och han österut. Några få dagar innan de skulle resa, var min man mycket nedstämd. Vid ett tillfälle tänkte han att han skulle ställa in resan, men han var rädd att göra det. Han kände att han hade en uppgift, men var omgiven av mörka moln. Han kunde varken vila eller sova. Hans sinne var fyllt av ständig oro. Han berättade för bröderna Loughborough och Cornell om sitt sinnestillstånd och knäböjde inför Herren tillsammans med dem för att söka råd från honom. Då skingrades molnen och klart ljus lyste. Min man kände att Herrens Ande ledde honom västerut och broder Loughborough österut. Efter detta var de på det klara med vad de måste göra och handlade därefter.