Under min mans frånvaro bad vi att Herren skulle stötta och stärka honom. Vi blev förvissade om att han skulle gå med honom. Ungefär en vecka innan han skulle besöka Mauston i Wisconsin, fick vi brev att publicera från syster G som påstods återge syner som hon hade fått från Herren. När vi läste dessa meddelanden kände vi oss oroade, för vi visste att de inte kom från den rätta källan. Och eftersom min man inte visste något om vad han skulle möta i Mauston, var vi oroliga för att han skulle vara oförberedd att möta fanatismen och att det skulle göra honom modfälld. Vi hade gått igenom så många liknande situationer i våra tidiga erfarenhetet och hade lidit så mycket på grund av oregerliga och okuvliga krafter, att vi gruvade oss för att komma i kontakt med dem. Jag sände en vädjan till församlingen i Battle Creek att be för min man, och vid vårt familjealtare sökte vi allvarligt Herren för hans skull. Med en förkrossad ande och under många tårar, försökte vi förankra vår skälvande (245) tro i Guds löften och vi fick bekräftelse på att hade hört oss be och att han skulle stå vid min makes sida och ge honom råd och visdom.