Mitt kära barn led mycket. I tjugofyra dagar och nätter vakade vi ängsligt över honom medan vi använde alla medel vi kunde för att bota honom och allvarligt lade fram hans sak för Herren. Ibland kunde jag inte styra mina känslor när jag såg hans lidande. Mycket av min tid tillbringades i gråt och ödmjuk vädjan till Gud. Men vår himmelske Fader ansåg att det var bäst att ta bort den älskade.