(258) De slavar som har flytt har fått höra av sina herrar att nordstatarna ville få dem i sin ägo så att de skulle kunna behandla dem grymt, och att motståndarna till slaveriet skulle behandla dem ännu värre än de hade blivit behandlade medan de var slavar. Alla möjliga förskräckliga historier har upprepats för dem, för att få dem att avsky nordstaterna. Trots det hade de en vag föreställning om att några människor i nordstaterna brydde sig om deras bedrövelse och ville försöka hjälpa dem. Detta har varit den enda ledstjärna som spritt sitt skimrande ljus över deras förtvivlade och dystra träldom. Det sätt som de stackars slavarna har behandlats på har fått dem att tycka att deras herrar har sagt sanningen när det gällde detta. Trots detta blir en nationell fastedag utlyst! Herren sa: ”Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok.” När vår nation håller den fasta som Gud har valt, då kommer han att ta emot deras böner när det gäller kriget, men nu når de inte hans öron. Han vänder sig bort från dem. De är avskyvärda för honom. Det är så ordnat att de som skulle ha lyft av de tunga bördorna och brutit sönder varje ok utsätts för stark kritik eller har avlägsnats från ansvarsfulla positioner, eller så planerar de som håller ”fasta med kiv och trätor” och som ”slåss med onda nävar” att ta deras liv.