Vid konferensen i Roosevelt, New York, den 3 augusti 1861, när bröder och systrar var samlade på den dag som var avsatt till att ödmjuka sig, fasta och be, vilade Herrens Ande över oss och jag fördes bort i en syn och blev visad slaveriets synd, som så länge har varit en förbannelse för denna nation. Lagen om förrymda slavar hade konstruerats för att krossa varje ädel, generös känsla av sympati hos människor, känslor som borde väckas i deras hjärta för den förtryckta och lidande slaven. Den stod i direkt motsats till Guds undervisning. Guds hemsökelse har nu drabbat nordstaterna, därför att de så länge har gett vika för slaverimaktens utbredning. Synden är stor hos de nordstatsmän som är för slaveriet. De har stärkt sydstaterna i deras synd genom att sanktionera slaveriets utbredning. De har spelat en framträdande roll i att försätta nationen i dess nuvarande nödsituation.