Jag blev visad tillbaka till det gamla Israel, som hölls i slaveri av egyptierna. Herren arbetade genom Mose och Aron för att befria dem. Underverk utfördes inför farao, för att (265) övertyga honom om att dessa män var särskilt utsända av Gud och för att befalla honom att släppa Israel. Men faraos hjärta var förhärdat mot Guds sändebud och han bortförklarade de underverk som de utfördes. Då fick egyptierna känna av Guds domar. De hemsöktes av plågor och medan de led av resultatet av dem, gick farao med på att släppa Israel. Men så fort orsaken till deras lidanden var borta, blev hans hjärta förhärdat. Hans rådgivare och mäktiga män förhävde sig mot Gud och försökte bortförklara plågorna med att de hade naturliga orsaker. Varje hemsökelse från Gud var värre än den föregående. Ändå ville de inte släppa Israels barn förrän Herrens ängel dräpte egyptiernas förstfödda. Från kungen på tronen ned till den enklaste och lägste var det jämmer och klagan. Då befallde farao att man skulle släppa Israel. Men när egyptierna hade begravt sina döda ångrade han att han hade låtit Israel gå. Hans rådgivare och mäktiga män försökte att hitta förklaringar till sin smärtsamma förlust. De ville inte medge att hemsökelsen eller straffdomen kom från Gud, och därför förföljde de Israels barn.