Detta drama blev framställt för mig för att illustrera den själviska kärleken till slaveriet och de desperata åtgärder som sydstaterna skulle vidta för att värna om denna ordning och hur fruktansvärt långt de skulle gå innan de skulle ge upp. Slaverisystemet har förringat och degraderat människor till djurens nivå och de flesta slavägare betraktar dem som djur. Dessa herrars samveten har blivit okänsliga och förhärdade, som Faraos. Och om de blir tvingade att befria sina slavar, förblir deras grundläggande principer oförändrade och de skulle låta slaven känna deras förtryckande makt om det var möjligt. För mig verkade det omöjligt att avskaffa slaveriet nu. Bara Gud kan vrida slaven ur hans desperata och obarmhärtiga förtryckares hand. De som upprätthåller slavsystemet kan med rätta anklagas för all den misshandel och grymhet som slaven utsätts för, oavsett om de är nordstatare eller sydstatare.