Jag fick en syn från det katastrofala slaget vid Manassas i Virginia. Det var den mest upprörande och plågsamma syn man kan föreställa sig. Sydstaternas armé hade alla fördelar och var beredd på en fruktansvärd strid. Nordstaterna armé rörde sig framåt med segerglädje och tvivlade inte på att de skulle segra. Många var dumdristiga och marscherade skrytsamt framåt, som om segern redan var deras. När de närmade sig slagfältet var många svimfärdiga av trötthet och brist på återhämtning. De väntade sig inte en så hård drabbning. De (267) kastade sig ut i striden och slogs modigt och desperat. Döda och döende låg överallt. Både nordstaterna och sydstaterna led svåra förluster. Sydstaternas män var hårt pressade och skulle snart ha drivits tillbaka ytterligare. Nordstaternas män stormade fram, trots mycket stora förluster. Just då steg en ängel ned och vinkade bakåt med sin hand. Omedelbart uppstod förvirring i leden. Det föreföll nordstaternas män som om deras trupper drog sig tillbaka, när det inte var så i verkligheten och en brådstörtad reträtt påbörjades. Detta föreföll mig märkligt.