Samtidigt som synerna har klandrat stolthet och att ta efter världens mode, har de också klandrat dem som var slarviga när det gällde sin klädsel och som saknade renlighet när det gällde sin egen person och sina kläder. Jag har särskilt blivit visad att de som bekänner sig tro på sanningen för vår tid borde vara särskilt måna om att uppträda inför Gud på sabbaten på ett sätt som skulle visa att vi har respekt för Skaparen, som har helgat och upphöjt den dagen på ett speciellt sätt. Alla som har någon respekt för sabbaten borde själva vara rena samt välvårdat och ordentligt klädda. De ska träda fram inför den nitälskande Gud som blir förolämpad av orenlighet och oordning och som lägger märke till varje tecken på respektlöshet. Somliga har trott att det var fel att bära något på sitt huvud utom en solhatt. Sådana personer går till ytterligheter. Det kan inte kallas stolthet att bära en snygg, enkel bahytt av strå eller silke. Vår tro kommer, om den efterlevs, att få oss att klä oss så enkelt och vara så ivriga att göra goda gärningar att vi kommer att uppmärksammas som speciella. Men när vi tappar känslan för ordning och välvårdad klädsel, överger vi faktiskt sanningen, för sanning leder aldrig till förfall utan den upphöjer. (276) Icke-troende betraktar sabbatshållare som sämre, och när personer är slarviga med sina kläder och grova och råa till sitt sätt, stärker deras inflytande denna slutsats hos icke-troende.