När vi vittnar emot stolthet och att följa världsligt mode, möts vi av ursäkter och självrättfärdigande. Några framhåller andras exempel. En viss syster bär krinoliner. Om det är fel för mig att bära dem, är det fel för henne. Barn framhåller andra barns exempel, vars föräldrar är sabbatshållare. Broder A är diakon i församlingen. Hans barn bär krinoliner och varför är det värre för mig att bära dem än för dem? De som genom sitt exempel förser ohelgade trosbekännare med argument emot dem som skulle vara speciella, lägger stötestenar i vägen för den som är svag. De måste avlägga räkenskap inför Gud för sitt exempel. Jag får ofta frågan: ”Vad anser du om krinoliner?” Jag svarar: Jag har gett er det ljus som har getts till mig. Jag blev visad, att krinoliner är en skam och att vi inte på minsta sätt borde uppmuntra ett mode som gått till en så löjlig överdrift.