Utifrån det som har visats mig är krinoliner en styggelse. De är oanständiga. Guds folk gör fel om de på minsta sätt tar efter eller uppmuntrar detta mode. De som bekänner sig vara Guds utvalda och särskilda folk, borde förkasta krinoliner, och deras agerande skulle bli en levande tillrättavisning för dem som bär dem. Somliga kan hävda att det är bekvämt. Jag har rest mycket och har sett en hel del besvär på grund av att man burit krinoliner. De som hävdar att det är nödvändigt för hälsans skull bär dem på vintern, då de är mer skadliga än vadderade kjolar. När jag rest i tågvagnar och diligenser har jag ofta velat utbrista: Åh, Anständighet, skäms du inte! Jag har sett stora sällskap tränga sig samman i tågvagnarna och för att göra gångarna fria måste krinolinerna lyftas upp och placeras på ett sätt som var oanständigt. Och kroppen exponerades tio gånger mer hos dem som bar krinoliner än hos dem som inte gjorde det. Om det inte vore för modet skulle folk förfasa sig över dem som så (278) oblygt exponerar sig. Men blygsamhet och anständighet måste offras till modets gud. Måtte Herren befria sitt folk från denna fruktansvärda synd! Gud kommer inte att visa förbarmande för dem som vill vara modets slavar. Men om vi antar att det finns någon liten fördel med att ha krinoliner, bevisar det att det är rätt att bära dem? Om modet ändrades skulle bekvämligheten inte längre nämnas. Det är varje Guds barns plikt att fråga: ”På vilket sätt skiljer jag mig från världen?” Låt oss stå ut med litet omak, och vara på den säkra sidan. Vilka kors bär Guds folk? De blandar sig med världen, delar dess anda, klär sig, talar och beter sig som den.