Världsliga angelägenheter lades i allmänhet åt sidan under några veckor. Vi granskade noggrant varje tanke och känsla i våra hjärtan, som om vi låg på dödsbädden och våra ögon om några få timmar skulle slutas för alltid för det som händer på jorden. Det var ingen som gjorde några ”himmelsfärds-kläder” för den stora händelsen. Vi kände behov av inre bevis på att vi var beredda att möta Kristus och våra vita kläder bestod av själens renhet, en karaktär som var renad från synd genom vår Frälsares försonande blod.