Vittnesbörd för Församlingen Band 1 kapitel 6. 54. Från sida 54 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Det här var det lyckligaste året i mitt liv. Mitt hjärta var fyllt av glad förväntan, men jag kände djupt medlidande och oro för dem som var modfällda och inte hade något hopp i Jesus. Vi förenade oss som ett folk, i innerlig bön om en verklig erfarenhet och om omisskännliga bevis på att Gud hade godtagit oss. |