Satan misslyckades med sina frestelser mot Kristus i öknen. Frälsningsplanen har genomförts. Det höga priset för människans återlösning har betalats. Och nu försöker Satan rasera grunden för den kristnes hopp och vända människors tankar i en sådan riktning att de inte ska kunna dra nytta av eller bli frälsta genom det stora offer som har gjorts. Han får fallna människor, genom ”alla orättfärdighetens förförelser” (295) att tro att de kan klara sig utmärkt utan försoning, så att de inte behöver vara beroende av en korsfäst och uppstånden Frälsare och att människornas egna förtjänster kommer att göra dem berättigade till Guds ynnest. Därefter raserar han människans tillit till bibeln, väl medveten om att om han lyckas med det, och om tron på den detektor som sätter ett märke på honom själv raseras, då är han säker. Han får människor att inbilla sig att det inte finns någon personlig djävul. De som tror så gör inga ansträngningar att stå emot den som de inte tror existerar. På det sättet accepterar stackars blinda människor till sist levnadsregeln: ”Allt som sker är rätt”. De erkänner ingen mätstock som ska bedöma deras agerande.