Andra kvinnor visades mig i ___, som krigade mot sanningen. En blev framställd för mig, som tog emot några få delar av sanningen och sedan inte utvecklades mer tillsammans med kvarlevan av Guds folk. Hon var upphöjd i sina egna ögon och (331) trodde att hon förstod alltihop. Hon tyckte själv att hon var klok, och jag blev visad att hon ständigt såg tillbaka och hänvisade till en gammal erfarenhet. Eftersom hon hade tagit emot en del ljus tidigare, hade hon blivit högmodig, och trodde att hon hade tillräckligt mycket ljus och kunskap för att instruera hela församlingen. Hennes tro är splittrad och osammanhängande. Många av hennes föreställningar om sanningen är felaktiga. Trots det är hon egocentrisk och rättfärdig enligt egen uppfattning. Hon är snabb att undervisa andra, men vill inte själv bli undervisad. Hon har föraktat instruktioner och ignorerat Guds undervisning genom hans tjänare. Jag såg henne när hon pekade på sin egen rättfärdighet, sin hängivenhet och sitt fromma liv. Hon räknar upp sina goda gärningar, precis som fariséerna. ”Jag tackar dig Gud, att jag inte är som andra människor, roffare, orättfärdiga, horkarlar och inte heller som denne tullindrivare. Jag fastar två gånger i veckan och ger tionde av allt det jag tjänar.” Fariséns bön togs inte emot. Men den stackars publikanen, som bara kunde säga ”Gud, var nådig mot mig, en syndare”, väckte Herrens medkänsla. Hans bön accepterades, medan den skrytsamma fariséns bön avvisades. ”För var och en som upphöjer sig ska bli ödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”