Jag fick se den upprördhet som artikeln i the Review med rubriken ”Nationen”, skapade bland vårt folk. Somliga uppfattade den på ett sätt, andra på ett annat. Dess tydliga uttalanden förvanskades så att man fick dem att betyda något som författaren inte avsåg. Han gav det klaraste ljus som han hade då. Det var nödvändigt att något blev sagt. De som firade sabbaten drog till sig många människors uppmärksamhet eftersom de inte visade något större intresse för kriget och inte tog värvning som frivilliga. På en del platser betraktade man dem som om de sympatiserade med upproret. Det var dags att vår verkliga uppfattning om slaveriet och upproret blev känd. Det var nödvändigt att agera klokt för att bemöta den misstro som väckts mot sabbatsfirare. Vi borde agera med stor försiktighet. ”Så långt det är möjligt och beror på er, lev i fred med alla människor.” Vi kan lyda denna uppmaning, utan att offra en enda princip i vår tro. Satan och hans här ligger i krig med dem som håller buden, och kommer att arbeta för att få dem in i svåra situationer. De ska inte försätta sig själva i sådana situationer genom dåligt omdöme.