De som skulle vara bäst förberedda att till och med offra livet om så krävdes, hellre än att försätta sig själva i en position där de inte kunde lyda Gud, är de som har minst att säga. De skulle inte skryta. De skulle bli djupt påverkade och begrunda saken noga, och deras uppriktiga böner om visdom att handla rätt och nåd att härda ut, skulle stiga mot himlen. De som känner att de i gudsfruktan och med gott samvete inte kan delta i detta krig, kommer att vara mycket tysta. När de blir förhörda kommer de helt enkelt att framföra det som de tvingas säga för att svara förhörsledaren, och sedan låta förstå att de inte sympatiserar med upproret.