(60) Snart riktades våra blickar mot öster, för ett litet svart moln hade visat sig. Det var ungefär hälften så stort som en mans hand, och vi visste allesammans att det var Människosonens tecken. Under allvarlig tystnad betraktade vi alla molnet när det kom närmare, och blev allt ljusare och härligare och härligare tills det var ett stort vitt moln. Nedtill såg det ut som eld. Över molnet fanns en regnbåge och runt det var tiotusen änglar som sjöng en underbart vacker sång. På molnet satt Människosonen. Hans hår var vitt och lockigt och vilade på hans axlar, och på hans huvud var många kronor. Hans fötter såg ut som eld. I hans högra hand var en skarp skära och i hans vänstra en silvertrumpet. Hans ögon var som eldslågor, som forskande granskade hans barn.