Då bleknade allas ansikten och deras ansikten som Gud hade förkastat mörknade. Då ropade vi alla högt: ”Vem kommer att kunna bestå? Är min klädnad utan fläckar?” Änglarna slutade sjunga och det blev förfärligt tyst en stund. Så talade Jesus: ”De som har rena händer och rena hjärtan kommer att kunna bestå. Min nåd är nog för er.” Vid dessa ord lyste våra ansikten upp och allas hjärtan fylldes av glädje. Änglarna slog an en högre ton och sjöng åter igen, medan molnet kom allt närmare jorden. Då ljöd Jesu silvertrumpet, när han närmade sig på molnet insvept i eldslågor. Han såg på de sovande heligas gravar. Så lyfte han blicken och höll upp sina händer mot himlen och ropade: ”Vakna! Vakna! Vakna, ni som sover i mullen, och stå upp!” Då blev det en kraftig jordbävning. Gravarna öppnades och de döda kom upp, klädda i odödlighet. De 144.000 ropade ”Halleluja!” när de kände igen sina vänner som hade slitits ifrån dem av döden, och i samma ögonblick blev vi förvandlade och fördes tillsammans med dem upp för att möta Herren i luften.